Något som jag aldrig skulle kommit över om jag blev de.
Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på de.
Tänk att gå en kväll/natt. när man ska hem
Man har haft riktigt roligt hela dagen, man har varit med dem man älskar. eller bara varit någon stans.
eller kanske på väg till någon. Menmen.
Tänk att gå där ensam. på kvällen/natten.
Man tänker inte så mycket mer än.
1. De är riktigt mörkt och jag måste hem
2. Lite läskigt är de ju, men är snart hemma
3. Äsh. de kommer inte hända något!
Man går och har blicken rakt fram.
Sedan hör man ett gäng med killar lite längre bort. fast mer åt sidan.
klart man blir riktigt orolig. Sen ska man gå förbi dem. men man vet ändå att dem är en aning längre bort.
Dom kollar på en som in i. och man kollar direkt bort och börjar gå snabbare. man tar upp mobilen i fall de skulle hända någonting och kollar ner i den.
Man blir så upptagen med att kolla ner i mobilen och att gå snabbare så man ine märker att dom går riktigt snabbt efter en!
och tillslut är dom så närma som dom griiiper tag i en och drar en lite längre bort så ingen annan ska se.
några håller ner en i marken. medan någon drar av en byxorna.
man skriker och försöker ta sig loss. hjärtat dunkar riktigt snabbt och man är riktigt rädd.
man ligger ju bara där och gråter och försöker ta sig loss? ingen hör en. för att den ena kille trycker sin hand för munnen så man ka inte skrika mer. Man är förvirrad och vet inte vad man ska göra.
dom drar av ännu mer kläder på en och bara startar med de dem ska göra...
Tills dem bara lämnar en där.
kläderna är sönder. hela en själv är sönder.
man får inte stopp på tårana som bara rinner och rinner
man lixom bara ligger där och har 5 miljoner tankar i huvudet. men ändå ingen tanke alls
man vet inte hur man ska tänka egentligen. om man vågar resa sig upp och springa hem?
kommer dom tillbaka eller inte?
